I Stockholms län har mer än 95 procent av barnfamiljerna ett grönområde inom gångavstånd från bostaden. Det är dock inte bara närheten till naturen som avgör hur mycket kontakt barn får med grönska. Små barn behöver i regel en vuxen som följer med eller skapar möjligheter att komma ut. I Stockholms län besöker omkring 90 procent av barnen i åldrarna åtta månader och fyra år grönområden minst en gång i veckan.
När barnen blir äldre och får större rörelsefrihet får deras egna intressen, fritidsaktiviteter och kamrater större betydelse, och naturvistelsen kan behöva konkurrera med annat. Det är därför inte oväntat att andelen tolvåringar som besöker grönområden minst en gång i veckan är lägre (76 procent) än den motsvarande andelen hos de yngre barnen.
Positiva naturupplevelser tidigt i livet har förknippats med en starkare känslomässig relation till naturen senare i livet och vuxnas uppmuntran, tid och möjlighet att delta i utomhusaktiviteter har stor betydelse för att barn ska få sådana erfarenheter.
Naturanknytning beskriver människors känslomässiga och psykologiska samhörighet med naturen. Forskningen visar att barn som besöker naturområden oftare och har mer direkt kontakt med växter och djur även har en starkare naturanknytning. Barnets naturanknytning är dock mycket beroende av föräldrarnas: barn vars föräldrar själva känner samhörighet med naturen tenderar att ha en starkare naturanknytning. Naturanknytningen varierar även med åldern: den är ofta stark under barndomen men tenderar att minska från omkring nio års ålder och under de tidiga tonåren.
Barn söker sig till gröna miljöer för att leka, röra sig, umgås och upptäcka, men också för att få lugn, avskildhet och möjlighet att känna sig självständiga. Varierad vegetation, omväxlande terräng, tillgång till vatten, sand och naturmaterial som går att undersöka och förändra stimulerar fantasi, utforskande och självstyrd lek, medan lekredskap, bollplaner och öppna ytor kan ge utrymme för idrott och gemensamma aktiviteter. Vilka utomhusmiljöer som lockar mest förändras med åldern: yngre barn uppskattar ofta fantasilek, upptäckande och mindre äventyr, medan äldre barn och ungdomar snarare söker rörelse, idrott och umgänge med vänner. Närvaron av kamrater kan göra en plats mer attraktiv, och särskilt för ungdomar är möjligheten till socialt umgänge ett viktigt skäl att besöka gröna miljöer. För att tilltala barn i olika åldrar behöver gröna miljöer därför erbjuda både naturupplevelser och varierade möjligheter till lek, aktivitet och samvaro.
Ett grönområde kan ligga nära bostaden men ändå vara svårt för ett barn att använda om vägen dit har mycket trafik, svåra korsningar eller andra hinder. Sådana förhållanden kan också öka föräldrarnas oro för barnets säkerhet och därigenom begränsa vart barnet får gå på egen hand. Dålig belysning, skymd sikt, bristande skötsel och lösa hundar kan på liknande sätt göra att föräldrar upplever ett område som mindre trygg och olämpligt för barnens aktiviteter.
Äldre barn och ungdomar, kan vara mindre motiverade att gå till ett naturområde om det är enformigt eller icke lämpar sig för aktiviteter som passar deras ålder, men också om de inte har någon att gå dit med eller saknar idéer om vad de kan göra där.
I nordiska förhållanden varierar barns användning av grönområden också tydligt mellan årstiderna, med betydligt fler besök under sommaren än under vintern. Väder, temperatur och tillgång till dagsljus har därför stor betydelse för barnens möjligheter och vilja att vistas utomhus under olika tider av året.
I en dansk studie uppgav barnen själva att skolarbete, organiserade fritidsaktiviteter och skärmanvändning var vanliga skäl till att de inte vistades oftare i gröna miljöer. Dessa upplevda hinder visade sig dock inte ha något samband med hur ofta barnen faktiskt besökte grönområden i verkligheten. Istället var barnets inställning till naturen samt föräldrarnas uppmuntran och deltagande det som hade mest betydelse för frekvensen av naturvistelsen.
Barns möjligheter att vistas i naturen formas av familjens levnadsförhållanden. Föräldrarnas inkomst, utbildning och typen av bostadsområde kan påverka tillgången till trygga och användbara grönområden, medan föräldrarnas tid, vanor, kännedom om närområdet och syn på naturvistelse kan påverka om barnet faktiskt kommer dit.
Undersökningar i Stockholms län visar familjer med låg inkomst oftare saknar grönområden inom gångavstånd än familjer med hög inkomst. Både svenska och danska resultat tyder på att barn till föräldrar med migrationsbakgrund besöker gröna miljöer mer sällan än barn vars båda vårdnadshavare är födda i Sverige och Danmark. Flickor har i flera studier visats ha mindre frihet än pojkar att röra sig på egen hand, delvis till följd av skillnader i vuxnas bedömningar av säkerhet och risker. Variationer i naturkontakt mellan barn måste därför förstås i relation till familjens förutsättningar, sociala normer och den omgivande miljön.
För barn med liten rörelsefrihet eller vars familjer har begränsade möjligheter att besöka större grönområden kan bostadsnära grönska av god kvalitet, såsom trädgårdar, bostadsgårdar och mindre grönytor, bli den viktigaste vardagliga kontakten med naturen. För att ge alla barn en mer jämlik naturkontakt bör insatser för mer och bättre bostadsnära grönska därför prioriteras i områden där barn i dag sällan kommer ut i naturen.